"Tagga ner EU" - Medborgare kontra politiker

I mitt jobb har jag just gått igenom ett större antal rapporter om hur det står till med dialogen, mellan kommunansvariga och medborgare.
För mig är det självklart, att om politiker ska vara kapabla att utföra sitt uppdrag så är närheten till innevånarna och deras erfarenheter den viktigaste grunden. Så vad kan stimulera till dialog, kontakt och förståelse mellan politiker och medborgare?

Det är jättespännande att se hur inställningen till dialog varierar mellan kommunerna; både med inställningen från politikerna och kopplingen mellan budget/antal innevånare i undersökningen.
Speciellt intressant var det hur det verkade gå en brytningspunkt kring 15 000 innevånare. De kring detta och mindre verkade ha en avslappnad attityd och känna att de kan representera väl. De över detta började generallisera och hänvisa till risker med att endast bli nådd av kritiker, eller få sin myndighetsroll ifrågasatt av för stort medborgardeltagande.
De större kommunerna hade svårare att redovisa siffror.I detta fall så är siffror egentligen individer som du och jag. De ledare som inte har verktyg att hantera kommunikationen med sina medborgare, får en distans som gör om oss till nummer, som kan modifieras. Risken med det, är att varje avrundning är en handfull människor som tillåts falla mellan stolarna. Detta är faktum i Sverige - men kan ses som ett microkosmos av Europa.

När vi tar det upp på mångmiljonnivå sker avrundningarna allt grövre, och vi blir fler som faller mellan stolarna. Direktiv och förordningar röstas igenom som ska förnöja majoriteten av oss i EU. Vad är 9 miljoner svenskar i den ekvaktionen? I Nils Lundgrens rapport "Makteliten mot folket" får vi en klarare bild om varför det är sådan iver bland de mäktiga i EU att likrikta allt de får fingrarna på, tvärs över våra landsgränser med en enastende mångfald. (Jag rekomenderar varmt att läsa rapporten. Där får vi vetenskapligt underlag för att förstå hur fördelaktigt det är, med Europas varierande folk.)
Fredsaspekten är i sanning en parentes i pereferin. Risken att två demokratiska länder börjar kriga med varandra, lär oss historien, är minimal.
Däremot, om du gillar makt, och räknar den i pengar.. då är likriktning det finaste du vet. Ju mer vi agerar, tänker och vill lika, desto mer förutsägbara är vi. Det gör då det lättare att veta vad vi kommer efterfråga, ja styra vad vi ska efterfråga, så att pengarna ska rulla in än mer till de som redan styr. Om du tror att det är så vi även gör världen till ett bättre ställe, rösta på anhängarna till EU-staten, och inte mig.

För mig ska politiker gå folkets ärenden, inte storföretagen. Om det visar sig att folk säger samma som företagen är det ju lyckat för alla, grattis. Men skulle de gå isär, så SKA folkvalda politiker göra det folket vill. Detta frångås redan oursäktligt ofta.


Ju längre bort från oss de styr, desto svårare blir det för våra röster att nå fram.
När vi trots framstående teknik som möjliggör det, inte lyckats bygga upp välfungerande demokratiska vektyg på lokal basis, för grupper över 15 000 medborgare kan det bara bli katastrof för demokratin att lyfta upp beslut över oss på oändligt mycket högre nivå.

En dag, kanske vi kommer vara där. Kanske inte. Men om det ska bli hållbart behöver det först växa till och förankras i den lilla skalan där alla får bidra med sin unika kompetens. Från frö till träd - i den växttakt som är naturlig. Det finns ingen varelse och inget system som blir sunt av att stressas fram.

Tagga ner, EU.

/Anneli Holm #16 Junilistan
- Förändring kommer inifrån. Rösta 7e juni!

- mer tid till inofficiella möten mellan medborgare, fler forum, utveckling av internetbaserade demokrativerktyg, fler folkomröstningar, utbildning för folkrepresentanter i dialog och nutidskunskap, uppvärdera frågor som engagerar unga, subsidiaritetsprincipen (se blogginlägg med samma namn)