torsdag 26 februari 2009
Aktuellt i EU för tillfället
Ta dig en titt på senaste nyhetsbrevet. Det ger en bra inblick i hur det går till där nere i EU-parlamentet!
onsdag 25 februari 2009
Sakfråga 2; Fildelning
Generationssegregeringen jag flaggade för redan för 10 år sedan, börjar visa på sina fulaste symtom. Glappet mellan generationernas uppfattning om nuet och framtiden, ger diskussioner som för mig låter som försök till överförande av åsikter mellan två helt skilda språkstammar. Och EUs inblandning i smeten,gör inte saken godare. Jag ska strax förklara.
Först vill jag markera hur snett begreppet fildelning används. Då och då kommer det i sällskap med "Illegal" - som även det används slarvigt; men att använda ett fenomen som att människor klonar information mellan sig i idel negativa ordalag är besynnerligen oskickligt. "Vad tycker du om fildelning?" frågas det. När jag skickar in min uppsats till min handledare på universitetet fildelar jag. När jag laddar hem ett pdf för att lära mig mer om en kommun så fildelar de. När vi på jobbet utbyter dokument sins emellan spar vi massa träd - och fildelar för fullt. Är det vettigt att all denna information övervakas, "för säkerhets skull"??! Jag älskar fildelning!
Jag tycker också mycket om att boktryckarkonsten kom för...ett tag sedan. Och kassettbanden - de gjorde mig lycklig redan som bebis, inte för blandbandsbytena ännu, utan för de vackert glänsande remsorna jag gladeligen drog ur dem. Blandbanden ligger bakom det att jag fastnat för en rad artister jag antagligen inte skulle upptäckt annars, och konsumerat både skivor, konsertbiljetter och merchendise.
CDskivorna har jag inte riktigt fastnat för. Mina blir repiga och så blir jag ledsen när favoritlåten hackar. Det är mycket svårare att repa en Mp3a *jippi* och jag försvarar min rätt att inspirera och inspireras av min omgivnings kulturella upptäckter on-line. Att dra en gräns för vilka som det är ok att dela med eller inte utifrån bekantskap är ju en omöjlighet, det är ju även en chans att få nya bekanta som man kan förenas kring musiken eller filmen med. Så skapas en synergieffekt - kulturutrycket blir positivt betingat, intresset växer och konsumtionen ökar. Många av mina vänner är kulturarbetare och jag tar del av vad de har att säga; jag utgår från musikindustrin här, även om jag är medveten om att det består av många fler uttryck. Är själv utbildad grafiskt och är engagerad för bildkonstnärer och andras fortlevnad. Jag känner allt från nysignade småband som kämpar för framgång, studieförbundmusikslärare, till några av de mest anlitade studiemusikerna och låtskrivarna i världen och i samtal med dem står det klart för mig: förändring är ett faktum och de som accepterar den överlever, de andra går under. Vi kunde inte lagstadga bort framgången av disco som slog ut storbanden eller elgittaren som slog ut dragspelet. Jag har aldrig förstått mig på politik som försöker skydda yrkesgrupper vars sysselsättning inte längre är efterfrågad, i stället för att bidra till en trygg omställning till de nya förhållandena. Några har lärt sig gagnas av de nya förhållandena, och det är inte de som stretar emot utvecklingen mest. Lösningarna kommer tillsynes från de som har kreativitet nog att anpassa sig, inte de som lägger alla resurser på att förhindra förändring. Kulturbranchen som så mycket har sin livsnerv i kreativitet som är källan till innovation klarar detta - och kommer ut med en allt mer eftertraktad produkt om vi låter pengar gå till pionjärer i stället för konservatorer. Sen när bodde inspiration i det redan kända?
Om tekniken stimuleras att hänga med, och fokus läggs på att finna lösningar i linje med konsumentens intressen och de som har produkten, kommer diskussionen kunna lägga sig relativt snabbt. Hyr in några bra på att sköta dialog och en generationstolk som kan förhindra fiendebilder. Båda har samma intresse; god kultur tillgängligt och intressant för alla. Branchen borde anlita några som kan sköta det åt dem.
Egentligen så är det som är mest aktuellt, ja i princip kritiskt, IPRED och hur det kommit till. IPRED är stött på ett EU-direktiv från 2004. Direktiven kommer av Europaparlamentet. Där sitter 785 ledamöter från EU:s 27 medlemsländer. De har ansvar över 493 miljoner människor. I Sverige har vi 349 ledamöter och ansvarar över 9 000 000 människor. Med enkel matematik innebär det att: per EU-parlamentariker går det 628 625,5 EU-medborgare och per riksdagsledamot endast 25 787,5 svenska medborgare. För mig säger detta, att de som har råd kommer åka och lobba i Bryssel - rent matematiskt är det det självklara alternativet. De i sin tur kan ju styra vad som sker i Sverige sedan. Det innebär även mindre insyn och mer svårtillgängligt för gemene man att nå sina folkvalda, även om besluten kommer direkt inverka på deras liv. I det här fallet med IPRED - integriteten.
Så vad ska man med integritet till?
Det leder direkt till mitt inlägg tidigare, om demokrati. En människa, en röst. Och ingens röst ska vara kvävd, då har demokratin falierat.
Jag har min utbildning i socialpsykologi från Göteborgs universitet, så det kanske är mer skrämmande för mig som ser det genom de glasögonen.
"Har man inte gjort något fel behöver man inte oroa sig" - inte sant? Nej, inte sant. Om alla lagar och regler i världen vore perfekta - inkludera allas mänskliga rättigheter, hänga med i samhällsutvecklingen och aldrig fälla någon oskyldig vore det en sak. Men vi är inte riktigt där än...
Det finns gråsoner, gränser som flyttas åt ena och andra hållet, som helt tas bort eller ritas upp, som skyddar de vi älskar och transformerar de som hotar vår överlevnad. Att de kommer till är för att folk vågar göra sin röst hörd! Och det börjar inte med en stor stark gemensam stämma som unisont kräver förbättring. Det börjar med små trevande försök i samtal mellan människor i ens närhet, där ens argument stöts och blöts, förändras eller stärks. Sedan, efter en sund social process, så växer sig de bärande tankarna sig starka och kan nå våra folkvalda. Vårt informationsutbyte behöver anonymitet och att vara fredad i sin linda, för att långt senare bära frukt. Som IPRED ser ut i dag, fungerar det tvärt om.
En lag initierad av geografiskt frilirande företag - inte enrepresentant för privata medborgarna så långt ögat når. Så får det inte gå till i min demokrati, och det är verkligen inte subsidiaritetsprincipen (se tidigare inlägg). Ansvaret för genomförandet av lagen förs över från straffrätt (polis) till civilrätt (vanlig domstol) där beviskraven kan vara lägre. Själva lagen är luddig så en domare som vaknat på fel sida kan tolka den rakt åt skogen illa för den misstänkte. Exempelvis formuleringen misstanke av illegal fildelning av "viss omfattning". Vad i hela friden ska det betyda? 5, 100 eller 5000 filer? Och ska jag bli straffad för att jag är generös med mitt trådlösa nätverk, eller helt enkelt inte är tekniskt lagd? När det blir davids kamp mot goliat i en sådan situation, så är rättssäkerheten hotad. Får en vanlig medborgare ett kravbrev för att den ip-adress som ditt hushåll har har använts till kriminaliserad fildelning är det en enorm risk att gå till domstol och försöka bevisa sin oskuld, jämfört med risken det är för ett stort bolag att initiera en dylik process. Det är inte ovanligt att en rädd person betalar, trots sin oskuld just för den maktobalansen. Då ÄR inte systemet rättssäkert.
Nej, lägg pengarna från lobbyism och kostnaderna som skulle bli att överbelasta våra domstolar ytterligare, på tidsenlig teknik. Eller stryp konsumenterna, det valet finns. Konsumenterna kommer inte ha råd (pga rättegångskostnader etc) - eller motivation (pga hunden som biter handen som föder den) - att köpa era produkter när branchen sent om sider tar sitt förnuft till fånga och kommer i kapp verkligheten. Fortsätt kapa gräsrötterna och det kommer inte stå ett levande strå så långt ögat kan nå.
Använd din röst när du ännu har en.
Välj en representant som backar upp dina åsikter i valen framöver. Börja 7 juni!
Förändring kommer inifrån - Anneli Holm #16 på Junilistans valsedel
Först vill jag markera hur snett begreppet fildelning används. Då och då kommer det i sällskap med "Illegal" - som även det används slarvigt; men att använda ett fenomen som att människor klonar information mellan sig i idel negativa ordalag är besynnerligen oskickligt. "Vad tycker du om fildelning?" frågas det. När jag skickar in min uppsats till min handledare på universitetet fildelar jag. När jag laddar hem ett pdf för att lära mig mer om en kommun så fildelar de. När vi på jobbet utbyter dokument sins emellan spar vi massa träd - och fildelar för fullt. Är det vettigt att all denna information övervakas, "för säkerhets skull"??! Jag älskar fildelning!
Jag tycker också mycket om att boktryckarkonsten kom för...ett tag sedan. Och kassettbanden - de gjorde mig lycklig redan som bebis, inte för blandbandsbytena ännu, utan för de vackert glänsande remsorna jag gladeligen drog ur dem. Blandbanden ligger bakom det att jag fastnat för en rad artister jag antagligen inte skulle upptäckt annars, och konsumerat både skivor, konsertbiljetter och merchendise.
CDskivorna har jag inte riktigt fastnat för. Mina blir repiga och så blir jag ledsen när favoritlåten hackar. Det är mycket svårare att repa en Mp3a *jippi* och jag försvarar min rätt att inspirera och inspireras av min omgivnings kulturella upptäckter on-line. Att dra en gräns för vilka som det är ok att dela med eller inte utifrån bekantskap är ju en omöjlighet, det är ju även en chans att få nya bekanta som man kan förenas kring musiken eller filmen med. Så skapas en synergieffekt - kulturutrycket blir positivt betingat, intresset växer och konsumtionen ökar. Många av mina vänner är kulturarbetare och jag tar del av vad de har att säga; jag utgår från musikindustrin här, även om jag är medveten om att det består av många fler uttryck. Är själv utbildad grafiskt och är engagerad för bildkonstnärer och andras fortlevnad. Jag känner allt från nysignade småband som kämpar för framgång, studieförbundmusikslärare, till några av de mest anlitade studiemusikerna och låtskrivarna i världen och i samtal med dem står det klart för mig: förändring är ett faktum och de som accepterar den överlever, de andra går under. Vi kunde inte lagstadga bort framgången av disco som slog ut storbanden eller elgittaren som slog ut dragspelet. Jag har aldrig förstått mig på politik som försöker skydda yrkesgrupper vars sysselsättning inte längre är efterfrågad, i stället för att bidra till en trygg omställning till de nya förhållandena. Några har lärt sig gagnas av de nya förhållandena, och det är inte de som stretar emot utvecklingen mest. Lösningarna kommer tillsynes från de som har kreativitet nog att anpassa sig, inte de som lägger alla resurser på att förhindra förändring. Kulturbranchen som så mycket har sin livsnerv i kreativitet som är källan till innovation klarar detta - och kommer ut med en allt mer eftertraktad produkt om vi låter pengar gå till pionjärer i stället för konservatorer. Sen när bodde inspiration i det redan kända?
Om tekniken stimuleras att hänga med, och fokus läggs på att finna lösningar i linje med konsumentens intressen och de som har produkten, kommer diskussionen kunna lägga sig relativt snabbt. Hyr in några bra på att sköta dialog och en generationstolk som kan förhindra fiendebilder. Båda har samma intresse; god kultur tillgängligt och intressant för alla. Branchen borde anlita några som kan sköta det åt dem.
Egentligen så är det som är mest aktuellt, ja i princip kritiskt, IPRED och hur det kommit till. IPRED är stött på ett EU-direktiv från 2004. Direktiven kommer av Europaparlamentet. Där sitter 785 ledamöter från EU:s 27 medlemsländer. De har ansvar över 493 miljoner människor. I Sverige har vi 349 ledamöter och ansvarar över 9 000 000 människor. Med enkel matematik innebär det att: per EU-parlamentariker går det 628 625,5 EU-medborgare och per riksdagsledamot endast 25 787,5 svenska medborgare. För mig säger detta, att de som har råd kommer åka och lobba i Bryssel - rent matematiskt är det det självklara alternativet. De i sin tur kan ju styra vad som sker i Sverige sedan. Det innebär även mindre insyn och mer svårtillgängligt för gemene man att nå sina folkvalda, även om besluten kommer direkt inverka på deras liv. I det här fallet med IPRED - integriteten.
Så vad ska man med integritet till?
Det leder direkt till mitt inlägg tidigare, om demokrati. En människa, en röst. Och ingens röst ska vara kvävd, då har demokratin falierat.
Jag har min utbildning i socialpsykologi från Göteborgs universitet, så det kanske är mer skrämmande för mig som ser det genom de glasögonen.
"Har man inte gjort något fel behöver man inte oroa sig" - inte sant? Nej, inte sant. Om alla lagar och regler i världen vore perfekta - inkludera allas mänskliga rättigheter, hänga med i samhällsutvecklingen och aldrig fälla någon oskyldig vore det en sak. Men vi är inte riktigt där än...
Det finns gråsoner, gränser som flyttas åt ena och andra hållet, som helt tas bort eller ritas upp, som skyddar de vi älskar och transformerar de som hotar vår överlevnad. Att de kommer till är för att folk vågar göra sin röst hörd! Och det börjar inte med en stor stark gemensam stämma som unisont kräver förbättring. Det börjar med små trevande försök i samtal mellan människor i ens närhet, där ens argument stöts och blöts, förändras eller stärks. Sedan, efter en sund social process, så växer sig de bärande tankarna sig starka och kan nå våra folkvalda. Vårt informationsutbyte behöver anonymitet och att vara fredad i sin linda, för att långt senare bära frukt. Som IPRED ser ut i dag, fungerar det tvärt om.
En lag initierad av geografiskt frilirande företag - inte enrepresentant för privata medborgarna så långt ögat når. Så får det inte gå till i min demokrati, och det är verkligen inte subsidiaritetsprincipen (se tidigare inlägg). Ansvaret för genomförandet av lagen förs över från straffrätt (polis) till civilrätt (vanlig domstol) där beviskraven kan vara lägre. Själva lagen är luddig så en domare som vaknat på fel sida kan tolka den rakt åt skogen illa för den misstänkte. Exempelvis formuleringen misstanke av illegal fildelning av "viss omfattning". Vad i hela friden ska det betyda? 5, 100 eller 5000 filer? Och ska jag bli straffad för att jag är generös med mitt trådlösa nätverk, eller helt enkelt inte är tekniskt lagd? När det blir davids kamp mot goliat i en sådan situation, så är rättssäkerheten hotad. Får en vanlig medborgare ett kravbrev för att den ip-adress som ditt hushåll har har använts till kriminaliserad fildelning är det en enorm risk att gå till domstol och försöka bevisa sin oskuld, jämfört med risken det är för ett stort bolag att initiera en dylik process. Det är inte ovanligt att en rädd person betalar, trots sin oskuld just för den maktobalansen. Då ÄR inte systemet rättssäkert.
Nej, lägg pengarna från lobbyism och kostnaderna som skulle bli att överbelasta våra domstolar ytterligare, på tidsenlig teknik. Eller stryp konsumenterna, det valet finns. Konsumenterna kommer inte ha råd (pga rättegångskostnader etc) - eller motivation (pga hunden som biter handen som föder den) - att köpa era produkter när branchen sent om sider tar sitt förnuft till fånga och kommer i kapp verkligheten. Fortsätt kapa gräsrötterna och det kommer inte stå ett levande strå så långt ögat kan nå.
Använd din röst när du ännu har en.
Välj en representant som backar upp dina åsikter i valen framöver. Börja 7 juni!
Förändring kommer inifrån - Anneli Holm #16 på Junilistans valsedel
tisdag 24 februari 2009
Sakfråga 1; Kärnkraft
Det viktigaste för mig att nå ut med, är hur jag tar mina beslut snarare än om vad. Det kommer nya "vad" hela tiden, och tilliten för en väljare ligger i att veta att den väljaren valt, resonerar på ett sätt denne tycker är sunt och riktigt. Dock så finns det vissa sakfrågor som aldrig verkar gå ur tiden, och som kan vara viktiga att vara tydlig i. Energifrågan är en, och energi är något som länderna inom EU är beroende av god samverkan för.
Egentligen så finns det någon som säger det jag tycker, mycket tydligare än jag någonsin kan få fram själv; så han får börja. Om du inte är familjär vad som hände vid Harrisburg kan du även utgå från erfarenheten från Tjernobyl;
Ok, han kunde slänga sig med ord den mannen. Men förutom risken med själva driften, så är min skepsis slutförvaringen. I korta ordalag tycker jag det är ett ojuste arv att lämna efter sig till kommande generationer. Men mest negativ gör mig uranbrytningen idag. Vi importerar uran utan att ta ansvar för förhållandena som skapas där det bryts; högskadlig radioaktivitet både i grundvatten, mark och luft som skadar arbetarna och miljön runt där det bryts i många generationer. Om vi inte är beredda, att bryta det uran vi själva har i vårt land (vi har mycket av god kvalité, men protesterna mot det är stora) och ta konsekvenserna av det, så är det, i mina ögon, hycklande att tycka det är ok att bryta det i områden där urinvånare bor på andra sidan jorden (vilket största delen av vår import gör).
För övrigt, så skrev vi på, när vi gick med i EG, att vårt uran tillhör Europa. Så utvecklas kärnkraften mer i Europa, så har EU rätten att bestämma att vi ska bli en urangruvnation. Det vill inte jag.
Det finns rön som pekar åt att leukemirisk hos barn ökar som är kopplade till själva verksamheten i kärnkraftverken; både att bo i närheten och ha föräldrar som jobbar där. De ansvariga för strålskyddet i Sverige, har bestämt sig för att denna typ av undersökning i här, inte är nödvändig. Själv så är försiktighetsprincipen inte avvecklad i MITT tänkande - det vore en ypperlig fråga för EU att samarbeta kring forskningsmässigt. Kan vi inte kolla efter - för säkerhets skull?!
När jag ställer mig mot något är det viktigt att vara för något annat - som uppfyller behoven på ett annat sätt.
Till att börja med så är min mening att energiproducenter ska få konkurrera på lika villkor. Som det är nu så går staten in med pengar till kärnkraftsektorn för deras dyra försäkringskostnader. De pengarna kan läggas på utveckling på energislag som inte har sådana risker att det kostar skjortan att försäkra dem, plus att det skulle leda till lika villkor - vilket jag tycker om.
Den största insatsen vi kan göra i dag för världen inom energiområdet, är att se över hur vi kan bli mer energieffektiva. Energisnålare produktioner och nya lösningar som underlättar att bryta slösande vanor. Det är människan kreativ nog att ordna. Jag är övertygad om människans förmåga till innovation, att skapa nya lösningar, som vi inte hade en susning om i går. Om vi stärker vår förmåga att uppmärksamma och stödja visionärer och särbegåvade, så kanske vår tids Nicola Tesla står att finna runt hörnet. För en sak har jag lärt mig, och det är att vara ödmjuk inför faktum; nya lösningar kommer till dem som är öppna för att den sanning de lever för i dag, kan vara out-dated i morgon - var öppen för det du i dag ännu inte begriper så kan du bara bli klokare.
Förändring kommer inifrån - sänd mig till EU-parlamentet.
Anneli
Egentligen så finns det någon som säger det jag tycker, mycket tydligare än jag någonsin kan få fram själv; så han får börja. Om du inte är familjär vad som hände vid Harrisburg kan du även utgå från erfarenheten från Tjernobyl;
Ok, han kunde slänga sig med ord den mannen. Men förutom risken med själva driften, så är min skepsis slutförvaringen. I korta ordalag tycker jag det är ett ojuste arv att lämna efter sig till kommande generationer. Men mest negativ gör mig uranbrytningen idag. Vi importerar uran utan att ta ansvar för förhållandena som skapas där det bryts; högskadlig radioaktivitet både i grundvatten, mark och luft som skadar arbetarna och miljön runt där det bryts i många generationer. Om vi inte är beredda, att bryta det uran vi själva har i vårt land (vi har mycket av god kvalité, men protesterna mot det är stora) och ta konsekvenserna av det, så är det, i mina ögon, hycklande att tycka det är ok att bryta det i områden där urinvånare bor på andra sidan jorden (vilket största delen av vår import gör).
För övrigt, så skrev vi på, när vi gick med i EG, att vårt uran tillhör Europa. Så utvecklas kärnkraften mer i Europa, så har EU rätten att bestämma att vi ska bli en urangruvnation. Det vill inte jag.
Det finns rön som pekar åt att leukemirisk hos barn ökar som är kopplade till själva verksamheten i kärnkraftverken; både att bo i närheten och ha föräldrar som jobbar där. De ansvariga för strålskyddet i Sverige, har bestämt sig för att denna typ av undersökning i här, inte är nödvändig. Själv så är försiktighetsprincipen inte avvecklad i MITT tänkande - det vore en ypperlig fråga för EU att samarbeta kring forskningsmässigt. Kan vi inte kolla efter - för säkerhets skull?!
När jag ställer mig mot något är det viktigt att vara för något annat - som uppfyller behoven på ett annat sätt.
Till att börja med så är min mening att energiproducenter ska få konkurrera på lika villkor. Som det är nu så går staten in med pengar till kärnkraftsektorn för deras dyra försäkringskostnader. De pengarna kan läggas på utveckling på energislag som inte har sådana risker att det kostar skjortan att försäkra dem, plus att det skulle leda till lika villkor - vilket jag tycker om.
Den största insatsen vi kan göra i dag för världen inom energiområdet, är att se över hur vi kan bli mer energieffektiva. Energisnålare produktioner och nya lösningar som underlättar att bryta slösande vanor. Det är människan kreativ nog att ordna. Jag är övertygad om människans förmåga till innovation, att skapa nya lösningar, som vi inte hade en susning om i går. Om vi stärker vår förmåga att uppmärksamma och stödja visionärer och särbegåvade, så kanske vår tids Nicola Tesla står att finna runt hörnet. För en sak har jag lärt mig, och det är att vara ödmjuk inför faktum; nya lösningar kommer till dem som är öppna för att den sanning de lever för i dag, kan vara out-dated i morgon - var öppen för det du i dag ännu inte begriper så kan du bara bli klokare.
Förändring kommer inifrån - sänd mig till EU-parlamentet.
Anneli
måndag 23 februari 2009
Demokrati
Jag vill ta en stund och resonera kring demokrati som begrepp.
För mig står det för alla människors lika rätt till lika stor del av kakan inflytande i samhället. En person, en röst. Just nu i sverige idag gäller det i princip alla från 18 års ålder och uppåt med svenskt medborgarskap.
I uttryckets begynnelse, så gällde det endast män av en högre status i samhället.
Vad kommer dess betydelse vara i morgon?
Var och en av oss och vårt engagemang har makten att påverka det. Därför är det viktigt att ta tid till att sätta sig in i och sedan rösta i de val vi faktiskt ännu har. En stor del av beslutsfattandet har lämnats över till de folkvalda. De väljer ju även vad vi ska få välja mellan framöver. Vad händer annars? Kulturen i EU-parlamentet är ett tydligt exempel på vad som väntar på fler fronter.
I dag nåddes jag av det här:
Sessionen förra veckan i EU-parlamentet i Bryssel blev mest känd för att Tjeckiens president Václav Klaus höll tal och ifrågasatte ambitionen att stärka EU-parlamentet. Det skulle inte lösa några problem menade Klaus. Det var givetvis som att svära i kyrkan då den federalistiska majoriteten i EU-parlamentet ser det som naturligt att de ska ha rollen som EU:s styrande institution.
Klaus sade att i en demokratisk församling så måste allas åsikter få komma till tals och inte bara den styrande majoritetens. Klaus menade att situationen i Östeuropa efter andra världskriget om inte annat visade på vad som annars kan hända. Ingen med demokratiska idéer ska behöva tystas eller vara rädd för att ifrågasätta.
Vidare sade han att EU måste byggas av folket och inte av politiker och tjänstemän. Det är bara då man kan bli av med det demokratiska underskottet som unionen dragits med alltför länge.
Under Klaus tal så lämnade flertalet EU-parlamentariker salen. Återigen är detta ett verkligt exempel på hur det går till i världens största folkvalda parlament. Förkrossande majoriteter styr och de som vill att EU utvecklas i en annan riktning behandlas utan respekt. Om man nu ens över huvud taget lyssnar på dem.
Länk till Václav Klaus tal från YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=ljAANHPkrAE
Ja, vad händer med demokratin om det får fortsätta i den här riktningen?
När enighet är viktigare än vad vi enas om, när alternativa tankesätt förnekas och tas aktivt avstånd till?
Det blir långt ifrån folkets röst som blir hörd, och den med mest makt idag kan agera ostört för att öka sin makt inför framtiden. Och stå helt oifrågasatt. Alltså, all möjlighet till utveckling, lösningar som kommer av visdomen ur flera olika idéer och mod att tänka i nya banor utplånas.
Jag, vill verka för att demokratibegreppet ska få en konkret betydelse igen; betydelsen av att alla människor ska känna sig delaktiga i beslut som berör dem.
Skicka mig till parlamentet genom att rösta 7e juni - förändring kommer inifrån.
Anneli
För mig står det för alla människors lika rätt till lika stor del av kakan inflytande i samhället. En person, en röst. Just nu i sverige idag gäller det i princip alla från 18 års ålder och uppåt med svenskt medborgarskap.
I uttryckets begynnelse, så gällde det endast män av en högre status i samhället.
Vad kommer dess betydelse vara i morgon?
Var och en av oss och vårt engagemang har makten att påverka det. Därför är det viktigt att ta tid till att sätta sig in i och sedan rösta i de val vi faktiskt ännu har. En stor del av beslutsfattandet har lämnats över till de folkvalda. De väljer ju även vad vi ska få välja mellan framöver. Vad händer annars? Kulturen i EU-parlamentet är ett tydligt exempel på vad som väntar på fler fronter.
I dag nåddes jag av det här:
Sessionen förra veckan i EU-parlamentet i Bryssel blev mest känd för att Tjeckiens president Václav Klaus höll tal och ifrågasatte ambitionen att stärka EU-parlamentet. Det skulle inte lösa några problem menade Klaus. Det var givetvis som att svära i kyrkan då den federalistiska majoriteten i EU-parlamentet ser det som naturligt att de ska ha rollen som EU:s styrande institution.
Klaus sade att i en demokratisk församling så måste allas åsikter få komma till tals och inte bara den styrande majoritetens. Klaus menade att situationen i Östeuropa efter andra världskriget om inte annat visade på vad som annars kan hända. Ingen med demokratiska idéer ska behöva tystas eller vara rädd för att ifrågasätta.
Vidare sade han att EU måste byggas av folket och inte av politiker och tjänstemän. Det är bara då man kan bli av med det demokratiska underskottet som unionen dragits med alltför länge.
Under Klaus tal så lämnade flertalet EU-parlamentariker salen. Återigen är detta ett verkligt exempel på hur det går till i världens största folkvalda parlament. Förkrossande majoriteter styr och de som vill att EU utvecklas i en annan riktning behandlas utan respekt. Om man nu ens över huvud taget lyssnar på dem.
Länk till Václav Klaus tal från YouTube:
http://www.youtube.com/wat
Ja, vad händer med demokratin om det får fortsätta i den här riktningen?
När enighet är viktigare än vad vi enas om, när alternativa tankesätt förnekas och tas aktivt avstånd till?
Det blir långt ifrån folkets röst som blir hörd, och den med mest makt idag kan agera ostört för att öka sin makt inför framtiden. Och stå helt oifrågasatt. Alltså, all möjlighet till utveckling, lösningar som kommer av visdomen ur flera olika idéer och mod att tänka i nya banor utplånas.
Jag, vill verka för att demokratibegreppet ska få en konkret betydelse igen; betydelsen av att alla människor ska känna sig delaktiga i beslut som berör dem.
Skicka mig till parlamentet genom att rösta 7e juni - förändring kommer inifrån.
Anneli
torsdag 12 februari 2009
Subsidiaritet - en självklarhet
Mitt stöd för Junilistans politik är uppkommet mycket tack vare det tydliga resonemanget, att se till att beslut tas av de som är direkt berörda av konsekvenserna.
Demokrati är för mig beroende av detta. Jag tror inte på en elit som kan veta bättre vad folk vill ha och behöver, än de själva. Nu mer än någonsin börjar vi få teknik som kan möjliggöra en större dialog mellan folkvalda och väljande. Vi kan skapa mer transparens och insyn i den politiska verksamheten.
Vi kan få till fler folkomröstningar!
Ändå ser det ut att bli färre omröstningar och upprop från folket ignoreras.
Insynsvägen för gemene man verkar bli mer och mer komplex och förvrängd.
Detta vill jag ändra.
På wikipedia kan man läsa om vad subsidaritet innebär. I slutet så är det skrivet att EU är tänkt att fungera utefter denna princip. Jag vill påstå att de processer vi ser nu där, är rakt motsatta. De få folkomrösningar som görs blir inte vägledande. Det gräddan i EU-parlamentet bestämt är "rätt" genomförs ändå, genom att dumförklara väljarna, och stycka upp planerna till småbitar som diskret antas en i taget.
Det bryter mot subsidaritetprincipen, och det bryter med den demokratiska anda jag ställer mig bakom.
Jag vill ha fler folkomröstningar - de är folkbildande och demokratiska.
Jag vill att EU ska ägna sin tid åt gränsöverskridande miljöproblem, den inre marknaden och forskningssamarbete i frågor som stärker världen.
Jag vill att folket ska känna sig representerade av de folkvalda, och att de folkvalda ska vara ödmjuka inför vilka de är där för att tjäna. Om någon av dem glömt bort det så vill jag påminna;
det är INTE Lobbyisterna, det är INTE storföretagen, det är inte för Medias skull eller för politikernas egna plånböcker - det är för varje människa som berörs av besluten ni är med och fattar. Varenda en.
Förändring kommer inifrån - kryssa Anneli Holm på Junilistans valsedel 7e juni.
Demokrati är för mig beroende av detta. Jag tror inte på en elit som kan veta bättre vad folk vill ha och behöver, än de själva. Nu mer än någonsin börjar vi få teknik som kan möjliggöra en större dialog mellan folkvalda och väljande. Vi kan skapa mer transparens och insyn i den politiska verksamheten.
Vi kan få till fler folkomröstningar!
Ändå ser det ut att bli färre omröstningar och upprop från folket ignoreras.
Insynsvägen för gemene man verkar bli mer och mer komplex och förvrängd.
Detta vill jag ändra.
På wikipedia kan man läsa om vad subsidaritet innebär. I slutet så är det skrivet att EU är tänkt att fungera utefter denna princip. Jag vill påstå att de processer vi ser nu där, är rakt motsatta. De få folkomrösningar som görs blir inte vägledande. Det gräddan i EU-parlamentet bestämt är "rätt" genomförs ändå, genom att dumförklara väljarna, och stycka upp planerna till småbitar som diskret antas en i taget.
Det bryter mot subsidaritetprincipen, och det bryter med den demokratiska anda jag ställer mig bakom.
Jag vill ha fler folkomröstningar - de är folkbildande och demokratiska.
Jag vill att EU ska ägna sin tid åt gränsöverskridande miljöproblem, den inre marknaden och forskningssamarbete i frågor som stärker världen.
Jag vill att folket ska känna sig representerade av de folkvalda, och att de folkvalda ska vara ödmjuka inför vilka de är där för att tjäna. Om någon av dem glömt bort det så vill jag påminna;
det är INTE Lobbyisterna, det är INTE storföretagen, det är inte för Medias skull eller för politikernas egna plånböcker - det är för varje människa som berörs av besluten ni är med och fattar. Varenda en.
Förändring kommer inifrån - kryssa Anneli Holm på Junilistans valsedel 7e juni.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)