Sakfråga 1; Kärnkraft

Det viktigaste för mig att nå ut med, är hur jag tar mina beslut snarare än om vad. Det kommer nya "vad" hela tiden, och tilliten för en väljare ligger i att veta att den väljaren valt, resonerar på ett sätt denne tycker är sunt och riktigt. Dock så finns det vissa sakfrågor som aldrig verkar gå ur tiden, och som kan vara viktiga att vara tydlig i. Energifrågan är en, och energi är något som länderna inom EU är beroende av god samverkan för.
Egentligen så finns det någon som säger det jag tycker, mycket tydligare än jag någonsin kan få fram själv; så han får börja. Om du inte är familjär vad som hände vid Harrisburg kan du även utgå från erfarenheten från Tjernobyl;




Ok, han kunde slänga sig med ord den mannen. Men förutom risken med själva driften, så är min skepsis slutförvaringen. I korta ordalag tycker jag det är ett ojuste arv att lämna efter sig till kommande generationer. Men mest negativ gör mig uranbrytningen idag. Vi importerar uran utan att ta ansvar för förhållandena som skapas där det bryts; högskadlig radioaktivitet både i grundvatten, mark och luft som skadar arbetarna och miljön runt där det bryts i många generationer. Om vi inte är beredda, att bryta det uran vi själva har i vårt land (vi har mycket av god kvalité, men protesterna mot det är stora) och ta konsekvenserna av det, så är det, i mina ögon, hycklande att tycka det är ok att bryta det i områden där urinvånare bor på andra sidan jorden (vilket största delen av vår import gör).
För övrigt, så skrev vi på, när vi gick med i EG, att vårt uran tillhör Europa. Så utvecklas kärnkraften mer i Europa, så har EU rätten att bestämma att vi ska bli en urangruvnation. Det vill inte jag.

Det finns rön som pekar åt att leukemirisk hos barn ökar som är kopplade till själva verksamheten i kärnkraftverken; både att bo i närheten och ha föräldrar som jobbar där. De ansvariga för strålskyddet i Sverige, har bestämt sig för att denna typ av undersökning i här, inte är nödvändig. Själv så är försiktighetsprincipen inte avvecklad i MITT tänkande - det vore en ypperlig fråga för EU att samarbeta kring forskningsmässigt. Kan vi inte kolla efter - för säkerhets skull?!

När jag ställer mig mot något är det viktigt att vara för något annat - som uppfyller behoven på ett annat sätt.
Till att börja med så är min mening att energiproducenter ska få konkurrera på lika villkor. Som det är nu så går staten in med pengar till kärnkraftsektorn för deras dyra försäkringskostnader. De pengarna kan läggas på utveckling på energislag som inte har sådana risker att det kostar skjortan att försäkra dem, plus att det skulle leda till lika villkor - vilket jag tycker om.
Den största insatsen vi kan göra i dag för världen inom energiområdet, är att se över hur vi kan bli mer energieffektiva. Energisnålare produktioner och nya lösningar som underlättar att bryta slösande vanor. Det är människan kreativ nog att ordna. Jag är övertygad om människans förmåga till innovation, att skapa nya lösningar, som vi inte hade en susning om i går. Om vi stärker vår förmåga att uppmärksamma och stödja visionärer och särbegåvade, så kanske vår tids Nicola Tesla står att finna runt hörnet. För en sak har jag lärt mig, och det är att vara ödmjuk inför faktum; nya lösningar kommer till dem som är öppna för att den sanning de lever för i dag, kan vara out-dated i morgon - var öppen för det du i dag ännu inte begriper så kan du bara bli klokare.

Förändring kommer inifrån - sänd mig till EU-parlamentet.

Anneli